Att bestiga Kebnekaise är en dröm för många, vilket inte är speciellt konstigt med tanke på vilket minnesvärt vildmarksäventyr det är! Kebnekaise är ett bergsmassiv i den skandinaviska bergskedjan Skanderna. Varje år vandrar tusen och åter tusen människor uppför berget mot den högsta av de två topparna, Sydtoppen. Höjdmetern på Sydtoppen beräknas vara allt mellan 2101 och 2114 m.ö.h., vilket beror på den cirka 40 meter tjocka glaciär som pryder bergstoppen. Eftersom glaciären rör sig och förändras i takt med temperaturskillnader blir därför bergets höjd svår att återge exakt. Tidigare har Sydtoppen varit den högsta av de två huvudtopparna, men på grund av rådande klimatförändringar är den nordliga toppen nuförtiden ofta högre med sina 2 096,8 m.ö.h.
Östra och Västra leden
Av de två klassiska lederna som tar en upp på Sydtoppen, kallade Östra och Västra leden, är den Östra den kortare med mer tekniskt utmanande. Är du en erfaren klättrare kan du möjligtvis nå toppen på egen hand, men övriga rekommenderas att ta hjälp av en topptursguide. Väljer du Östra leden lär det inte vara ett val du kommer ångra. Förutom en utmanande och varierad terräng, bland annat i form av en klättringspassage, kommer du slås av magnifik natur och fantastiska vyer!
Leden kallas också för Gudjohnsens led, eftersom islänningen Thordus S. Gudjohnsen ska ha varit den första att ta sig till Kebnekaises topp via östra branten år 1919. Den är ungefär 7 kilometer enkel väg, med 1420 i höjdmeter. Till skillnad från Västra leden, som går att bestiga på egen hand med förhållandevis god kondition och någon form av fjällvana, behöver vandring längs den adrenalinhöjande Östra leden en hel del mer planering och erfarenhet av alpin klättring. Den fysiskt krävande toppturen är fylld av branta uppförsbackar, viss klättring och vandring över en glaciärpassage. Den tar ungefär 8-10 timmar att genomföra tur och retur, men tidsåtgången beror givetvis på individuella förutsättningar och väderförhållanden. Världsrekordet för att bestiga Kebnekaise utfördes av Erik Stivert på 1 timme och 50 minuter, men av förklarliga skäl är det inte en målsättning som gemene person bör ge sig i kast med.
Den Östra leden är mer exponerad för dåligt väder, och vid skymd sikt eller hård nederbörd kan förhållandena bli direkt farliga. Det är med andra ord av yttersta vikt att ha god erfarenhet av fjället och de kraftiga väderomslag som kan råda, alternativt ta hjälp av en utbildad guide. I vissa fall kan turen behöva avbrytas. Ha därför ett par dagars marginal i din reseplanering, så toppbestigningen kan anpassas till en dag med god sikt och lugna väderförhållanden. Vid knäproblem eller andra skador som kan påverka rörligheten avsevärt är den Östra leden inte att rekommendera.
Bestigning av Kebnekaise är vanligast under sommarhalvåret, och det är främst då som Fjällstationen är öppen (mars – maj och sedan från mitten av juni till mitten av september). Det är emellertid möjligt att bestiga berget även under vinterhalvåret. Under vinterns högsäsong fäster STFs guider rep längs med leden, för att förenkla framkomligheten och öka säkerheten. Det finns också besökare som, efter den tuffa stigningen, väljer att åka skidor nerför berget. För att välja den Östra leden på vinterhalvåret krävs goda kunskaper i att klättra i brant snö och med hjälp av fästa rep. Om denna typ av erfarenhet saknas, är den Västra, tekniskt enklare, leden att föredra.
Packning – bra att ha med
Ordentliga vandringskängor är såklart det viktigaste att få med sig inför en tur upp på Sveriges högsta berg. Undvik skav genom att knyta dem noggrant från start, se till att hälen sitter fast ordentligt där bak. Ett par skavsårsplåster tar ingen plats men kan förhindra smärtsamma blåsor, som i värsta fall kan leda till en avbruten tur. En välanpassad ryggsäck finns ofta till låns när man köper en guidad topptur. Om du tar med en egen så tänk på att välja en som sitter bra och är tillräckligt stor för allt från matsäck till extrakläder och regnjacka. Vandringsstavar är att rekommendera även för den vane vandraren, det bidrar med stabilitet vilket framförallt kan vara behövligt vid nedgången från berget. Packa också med en vattenflaska eller vätskepåse att ha bak i ryggsäcken. Vissa menar att det räcker med en kåsa som man kan fylla på i diverse vattendrag på vägen, men risken finns att varma dagar har torkat ut mindre bäckar, medan större sjöar kan vissa perioder vara förorenade. Sedan är karta och kompass alltid bra att ha med sig, även om Kebnekaises klassiska leder till största del är utmarkerade. På vissa platser är de färgade stenrösen svåra att se, och vid dålig sikt eller tjockt snötäcke kan de döljas helt. Matsäck till lunchstoppet går att köpa på plats på Fjällstationen, men glöm inte packa ner stärkande snacks i lättåtkomliga fickor. Förutom den vanliga utrustningen anpassad för tuffare vandring kräver den Östra leden fallskyddsutrustning i form av rep och klättersele med kabinhakar, detta för att iaktta hög försiktighet vid den mer utmanande klättringen och vandringen över glaciären. Detta ingår om du köper en guidad tur.
Ta dit hit
Vandringen tar sin början vid Kebnekaises dalstation. Hit tar du dig via en välmarkerad cirka 5 timmars vandring på 19 kilometer från Nikkaluokta, dit du kan ta dig med buss från Kiruna. Tänk på att bussarna från Kiruna enbart har ett fåtal avgångar om dagen. Det går också att ta sig mellan Nikkaluokta och fjällstationen med helikopter, eller en del av färden med båt över fjällsjön Láddjujávri. På Fjällstationen finns det möjlighet att äta och sova, men var noga med att boka i tid eftersom sovplatserna inte sällan blir upptagna fort under högsäsong. Det går också att packa med eget tält som kan sättas upp i anslutning till stationen. Likadant är det med de guidade turerna, under de populära månaderna är det viktigt att boka i tid så man inte blir utan. Planera också för att ankomma i tid till fjällstationen dagen innan, eftersom ett obligatoriskt informationsmöte kommer hållas kvällen innan topptursbestigningen. Kanske kan det till och med vara en idé att ha en vilodag på fjällstationen för att musklerna ska få vila upp sig ordentligt.
Vandringsledens sträckning
De guidade turerna börjar vanligtvis mycket tidigt på morgonen, i samband med solens uppgång. Till en början slår Östra leden följe med den Västra, och är det inte snötäckt eller dålig sikt är sträckningen ganska lätt att följa tack vare de rödmarkerade stenarna och stenrösen. Här är det läge att plocka fram din medtagna karta och kompass, dels eftersom vägvisemarkeringarna emellanåt är otydliga och dels för att stigen viker av på ett antal ställen. När leden ankommer till Jökelbäcken håller du till höger med riktning åt Kebnetjåkka. Här slutar Östra leden att följa den Västra. Vid ett parti blir det tvunget att vada över bäcken. Därefter påbörjas ett brantare stycke upp mot moränryggen i kanten på Björlings glaciär. Vid glaciärpassagen saknas ledmarkering, men eftersom leden brukar vara rejält upptrampad brukar det inte vara några problem att hitta rätt. Ha ändå din kompass nära till hands. Se också upp för sprickor som kan dölja sig under snön.
Snart når du den omtalade klätterpassagen på Kebnekaises östsida. Här kan man säkra sig i en bergfäst vajer med hjälp av medtagen klättersele. Till en början går leden horisontellt, och har därför fått namnet ”Gudjohnsens hylla”. Det är lätt att hitta hur du ska ta dig upp, vid dålig sikt kan den fastsatta vajern visa vägen. Efter hyllan följer en stigning genom en klyfta i bergväggen, innan du slutligen når en platå. Härifrån kan du, vid god sikt, se den gamla toppstugan som ligger cirka 200 meter från Kebnekaises topp. Här slår leden åter följe med den mer trafikerade Västra leden. Efter ytterligare 100 meter ligger ytterligare en säkerhetstuga. Vid stugorna finns det möjlighet till skydd och vila ett tag innan den sista stigningen mot vandringens mål börjar.
Leden når sitt slut strax under Kebnekaises toppdriva. Av säkerhetsskäl rekommenderas vandrare att inte ta sig upp på drivan utan stanna vid det markerade stenröset som symboliserar etappens mål. Pulsen är hög, benen trötta och packningen känns tyngre än någonsin. Men när toppen är nådd känns allt värt det, och lyckoruset som går genom kroppen är nästintill oslagbart! Det är inte mycket som kan slå den praktfulla utsikten från Kebnekaises topp en molnfri dag. Gör en high-five med dina vandrarkompisar och glöm inte att plocka fram kameran för att spara minnet i oförglömliga bilder!
Vandringen tillbaka
Vägen nerför kan för många upplevas som mer utmanande än uppför, framförallt om en väljer den Östra leden med de brantare partierna och klätterpassagen. Var snäll mot knän och fotleder, dessa kroppsdelar får lätt ta mycket stryk i form av stötdämpning. Här kan vandringsstavarna komma väl till pass, framförallt i de stenigare partierna. Många vandrare lockas av att glida ner längs den snötäckta glaciären, men detta rekommenderas inte på grund av olycksrisken. Väl nere går det att unna sig en rejäl middag på Fjällstationen, och varför inte en bastu för att hjälpa muskler och leder till återhämtning? Njut av känslan av att ha bestigit Sveriges högsta berg, ett minne du kommer kunna se tillbaka på i resten av livet!
