Går det verkligen att bestiga Kebnekaise med hund? Ja, man kan definitivt ta med sin fyrbenta kompis – närmare bestämt 2098 meter – till Kebnekaise topp. Det gäller dock att tänka igenom sina planer noggrant innan man beger sig upp till toppen med vovve i sällskap.
Lagar och regler om hundar i fjällen
Reglerna för Allemansrätten säger att hundar skall hållas kopplade eller under strikt tillsyn (i praktiken aldrig mer än 1 m från ägaren) under perioden 1 mars-20 augusti, och övrig tid lös men under uppsikt så att den ej stör vilt.
I rennäringsområden (vilket är större delen av fjällvärlden) gäller dock absolut koppeltvång. En lösspringande hund som stör rendrivning eller kalvning riskerar att bli skjuten, även om man i praktiken alltid försöker undvika detta.
Leden mellan Nikkaloukta och Kebnekaise Fjällstation passerar genom kalvningsområde, där hundar lätt kan störa kalvande renkvigor eller nyfödda kalvar. Leden passerar också genom åretruntområde där renar betar.
I Svenska Turistföreningens årsskrift 1891 finner man följande råd som står sig ganska väl än idag:
| ”Har ni någon liten söt vovvov med er på er färd, så skall ni vara snäll och inte taga med er den, när ni far och besöker lapparna, ty när er snälla vovvov får se några renar, så blir han (hundra mot ett!) komplett galen och skäller sig hes och kanske spränger en hel hjord, så att lapparna få sig några dagars extra arbete för er lilla rarings skull. Åtminstone gör han ofog och riskerar att få stryk eller bli ihjälslagen, och ni själv riskerar att få ovett, som ni då också ganska väl har förtjänt. Men ni säger: »min hund är så innerligen from; han gör aldrig något galet». Men jag säger er, att det vet ni verkligen inte, och det är en bekant sak, att även till utseendet fromma hundar ha bitit ihjäl får och rivit renar.” |
(Ovanstående citat är gammalt och använder ordet ”lappar” om samer, vilket man inte gör idag, även om ordet lever kvar i till exempel ordet Lappland. Ordet ”lapp” anses negativt och används därför inte längre.)
Man bör i största allmänhet vara försiktig i fjällen så att man inte stör renarna. Även om de är ”husdjur” i och med att de ägs av någon så är de ändå i praktiken vilda djur som lätt störs om människor kommer i närheten. Gå inte nära dem, tälta inte invid renhagar och håll undan från aktiv drivning av renar så att du inte stör arbetet.
Här kommer några tips
Om man nu vill ta med sin ”vovvov” till fjälls (i koppel!), vad ska man tänka på för att även hunden ska få en rolig och minnesvärd tur? För att få lite tips kring detta har vi rådfrågat Wendy Tapper-Ås som år 2011 besteg Kebnekaises Sydtopp i sällskap med sin hund Amber som är en Alaskan husky. Med i sällskapet var ytterligare 4 tvåbenta och 4 fyrbenta bergsbestigare.
Man utgick från Nikkaloukta och sov över i tält nära Kebnekaise Fjällstation. Sällskapet hade packat med sig vatten till hundarna redan från början vilket visade sig vara onödigt. Längs rutten från Nikkaloukta finns gott om vattendrag för både hundar och människor, vilket kan spara in en del vikt i packningen. Däremot behöver man ha med eget vatten vid själva bestigningen av Kebnekaise, vilket är viktigt att tänka på även för de som bestiger berget utan hund.
Den enda packning man hade med sig extra till hundarna var energifoder, vatten och skor – det sistnämnda då det är tuff terräng för oskyddade tassar! Hundarna bar dessutom sin egen mat och skor i så kallade klövjeväskor vid vandringen från Nikkaloukta, men de slapp dessa vid uppstigningen till toppen. Inför själva bestigningen från fjällstationen upp till Sydtoppen behövdes inte så mycket packning.
| ”Ge hundarna energifoder minst en timme innan ni börjar stiga så sen behöver ni inte bära något mer foder heller, så där försvinner den vikten. Hundar ska ju inte äta under ansträngning så vi hade inget mer åt dom med upp förutom vatten. Har ni energiburk till hundarna så kan ni ju ta med en sån och ge lite vid en paus men en sån burk väger nästan inget.” |
Hundarna klarade bergsbestigningen galant. De klättrade själva under de branta partierna, och för att hålla husses/mattes händer fria för klättring så fick hundarna gå i långa flexikoppel som var fäst vid ägarnas midjebälten. Den minsta hunden, en mellanpinscher, fick dock kramp i ena benet efter att man tagit skydd för vädret i en stuga under en timme och den blivit nedkyld, så den fick åka i ryggsäck resten av vägen.
Sammanfattningsvis så går det bra att bestiga Kebnekaise med hund, men man ska förstås ha energitätt foder med, och man bör tänka på att det kan bli kallt vid uppstigningen när man tar paus. Mindre hundar som lätt blir nedkylda bör sannolikt stanna hemma. Den minsta hunden vid Wendys bestigning var en mellanpinscher, övriga hundar var Alaskan husky, flatcoat retriever och två jaktblandningar. Således ganska robusta hundar med bra kondition som gärna följer med på strapatser!
För att se fler bilder från denna bestigning kan ni besöka Wendys blogg här: Wendys blogg
